Jag älskar att bo i Göteborg. Allt är så nära här. Man bestämmer en sak och sen 10 minuter senare är man där. Det är fint tycker jag. Nu ska jag rätta springa ner och ta bussen hem till Linn, hon bjuder på mat och sen blir det biomys.

 

 

      

Kliar mig i huvudet och tittar på tv (OBS bilden är ej arrangerad) Kanske funderar jag över varför jag inte pluggar till tentan som är imorgon?

 

Har ju den senaste tiden inte skrivit så mycker VAD jag har gjort utan mest om hur jag känner om saker (i och för sig intressant) och sjukdomar = tråkigt. Därför ska jag, som den goda människa jag är, uppdatera er om allt kuligt jag har varit med om den senaste veckan!

 

Måndag (en vecka sedan, tydligen): Kräftskiva!!!!! Minns inte så mycket mer än kräftorna

Tisdag: Taco-mys med min taco-kompis Linn

Onsdag: Presenterade min förening I-Bild genom att stå på scenen och le............. Därefter phadderkväll med Tuttifrutti :)

Torsdag: Sjuuuuu

Fredag: uuuuuuuuuuuk

Lördag: Plugga. På kvällen tvingade jag Maja att ringa till Mossens och beställa en kycklingrulle HAHAHA denna ångest varje gång. Saxen vann över påsen, yes! Hon grät nästan innan hon ringde.

Söndag: Plugga. Förfest med Tuttifrutti innan jag åkte hem och laddade inför den linjära algebran.

Idag: TENTA. Haha åh dessa Linjära algebra-tentor, vad handlar de egentligen om? Förstår ingenting förutom att radreducera matriser. Det pågår en ständig konversation i mitt huvud under tentor, "åh vad ÄR det här?! okej, skärp dig nu. Du kan det här, hur svårt kan det egentligen vara? Bara en godis till, skönt med minipaus. Guuud är det två timmar kvar, det här tar ju aldrig slut. Whaaaaaaaat 30 min kvar, tänk nu då, kom igen skriv fortare!!"

 

Därefter åkte jag ner på stan och satt i en lila soffa i två timmar med mina fina L&L och tog kort på alla nollan som gycklade för oss. Sen åkte jag hem och lekte att jag var med i "Kontaktannonsen" medan jag bäddade rent min säng. Stod länge framför spegeln och övade in ett bra leende som funkar i teverutan. Började ganska snabbt prata som han på Hajk för det är så jäkla kuuul.

 

Det är ju helt sjukt att jag bara har varit här i en vecka. Så mycket jag har hunnit med och så mycket tid jag trots det spenderat i min säng. Som nu, framför Ensam mamma söker :)))) Laddar upp inför tentan imorgon, på något speciellt säkert framgångsrikt sätt.

 

 

Hade massa djupa saker jag ville diskutera med mig själv här men för det första orkar jag inte, och för det andra känns det väldigt ostrukturerat redan i min hjärna så det är tveksamt om jag skulle klara att reda ut det nu och ingen skulle nog ändå förstå.

 

Allt handlade givetvis om mig. Dock har jag kommit fram till att jag inte gillar att prata om mig själv. Skjuter alltid konversationer ifrån mig och blir fråge-hitler istället. Min analys av detta är att jag egentligen vill prata så mycket om mig själv att jag är rädd att uppfattas som egocentrisk och därför inte vågar berätta något alls om mig istället.

 

Det finns så mycket man kan analysera här i livet, främst mig själv då. Det tar oerhört mycket tankekraft och tid och inget jag rekomenderar. Är du en sån där härlig spontan leva i nuet-människa tycker jag du ska vara glad för det!  Vi andra kan ju äta choklad och skriva dagbok eller något.

 

 

Kan ni förstå att mys-Bugge var såhär liten när vi hämtade honom?!

 

Som nu ser ut såhär!?

      

 

Han var en sån liten minibebi man var tvungen att lyfta hela tiden, å gosa lite med

 

Tills han växte om Ebbis och blev den störste knähunden någonsin (den svarta längst hitåt)

 

Det ska vara bekvämt, hund-kudde är bäst

 

Snipp snapp snut så var denna hundsaga slut! Om en vecka fyller Hugo tre år och då ska jag lägga ut den roligaste bilden någonsin på honom. Håll utkik!!!!

 

       

Jag mår bättre, så bra att jag kan sitta upp och posa som ni ser. Men stå och gå och sånt är fortfarande alldeles för avancerat. Tog mig till doktorn bara för att få reda på att jag INTE hade halsfluss och alltså INTE skulle få några tyngre mediciner. Men vaFAAN kände jag då. Speciellt eftersom de inte heller var så hemma på det här med att vara serviceinriktade eller större fan av att le och då kände jag att fan ta dem. Ingen penicillin och inget trevligt bemötande, ingen som frågade hur jag mådde, ingen som såg medlidande på mig.

 

Känns som det alltid är såhär med läkare. Är det nån slags grej att de mest udda och speciella människorna är de smartaste och därför bara måste söka läkarlinjen?? Måste ju finnas någonting annat som lockar? Nått som inte involverar andra människor.

 

Står på de flesta sjukvårdupplysningssidor på nätet att blabla kontakta läkare om blabla, och så gör man det bara för att få prata med nån snorkig dryg typ stirrar på dig med en blick som säger "och du tar upp min tid för... det här?" Slutar alltid med att jag vill vända i dörren och känner att de ändå inte kommer tro mig, vill liksom inte störa men min obetydliga sjukdom som visserligen hållit mig vaken i tre nätter men förmodligen är påhittad.

 

Så, tips till alla blivande läkare:

 

- känner du redan nu under utbildningen att du trots allt är lite udda, ingen människokännare direkt, HOPPA AV

- väl utbildad, försök åtminstone se ut som du bryr dig, le lite uppmuntrande. Sen kan du alltid kasta knivar i väggen efteråt

 

Det kommer liksom sluta med att jag sitter här hemma med sju olika slags cancer och tänker, nej, det är nog inget, jag tar en halstablett till.

 

 

Ville så gärna äta en macka till frukost. Hur hemskt kan det vara tänkte jag? Typ så hemskt att jag började gråta. Då tyckte jag synd om mig själv ska ni veta. Kan inte ens äta fast föda, är det ett värdigt liv?!

 

Det är min hals som är igång igen, börjar nästan bli som en liten tradition det här. Jag vaknar upp en morgon, känner mig helt frisk förutom halsmandlarna som har svullnat upp och gör det omöjligt att ha ett fungerande liv. Väntar ut det några dagar, dricker te och äter mer Ipren än rekommenderat. Tills det inte är hållbart längre och jag går till doktorn och det visar sig vara halsfluss (surprise) och jag får penicillin samt medföljande ångest om att jag kommer bli resistent mot det. Får panik av den tanken, förstå om inget kommer hjälpa mot min hals????!?

 

Jag har en tid 14.15. Ska alltså försöka lämna sängen tills dess. Badar i princip i min egen svett :))) (har förmodligen feber, score!) Borde alltså duscha innan. Men vem duschar när man är sjuk? Det är dels onormalt, dels alldeles för ansträngande. Får fundera på hur jag ska lösa det här. Doktorn måste väl ha sett värre saker än en äcklig människa som inte duschat på några dagar.

 

Annars är livet i princip samma sak som tv-tablån. Real Housewives, Sjunde Himlen, Ellen, Familjen Kardashian, Vänner osv. Börjar komma in i det hela nu tycker jag.

 

Som ni kanske förstår väljer jag att avstå från att lägga upp en bild på mig själv, tror vi alla mår bättre av det.

 

 

      

 

Här sitter jag och visar upp mitt hår. Nyfärgat och fint, ombre heter det tydligen enligt Google. Känns väldigt ovant att ha blont hår, för ja, jag kallar det blont även om det ser mer ut som nån slags ljusorange.

 

Kom i helgen tillbaka till Göttebårg och jag måste säga att det känns riktigt fint. Men det sa jag ju för exakt ett år sen och vi vet ju alla hur det gick........ Hehe. Det är ju kul att man kan skämta om känsliga saker.

 

Det roligaste skulle ju vara om jag blev tillsammans med en ironi-befriad kille. Ha ha gud tror inte ni förstår hur mycket som skulle gå fel i vår relation.

 

Det är ju tur att man är singel.

 

 

:'(

 

Ja det här inlägget spårade ju ur, skulle absolut inte handla om hur rolig jag är. Det skulle handla om mitt hår och nollningen. Som började idag då jag låg hemma och sov hela dagen. Men imorgon är det föreningspresentation och phadderkväll som jag tror kommer bli ASkul!

 

Jag håller er uppdaterade.