Det gäller att göra det svårt för sig
Söt tjej säger hej

Det är murkt i Vesterås

Jag spår min framtid

Det skrämmer livet ur mig
Jag vet inte hur man är ensam. Mitt stora problem här i livet. Den första ångestattacken har lagt sig och jag har börjat tänka förnuftigt. Ingen har lämnat mig för alltid. Ändå är det det enda jag kan tänka på. Känslan från i höstas kom tillbaka, "lämna mig inte här, åk inte ifrån mig". Jag är inte bra på avsked, eller på att vara med mig själv. Tystnaden är inget jag uppskattar, den skrämmer snarare livet ur mig.
Varför åker alla samma helg, är det ingen som vet hur jag fungerar? Förstår ni inte att ni måste prata ihop er och dela upp vårnaden om mig och mitt psyke?
Hänger på kontoret
Tänkte bara meddela att jag lever och mår väl. Jag jobbar på på mitt lilla kontor och imorgon är det freeeedaaaag!!!! Har haft fredagskänsla både igår och idag men så nu äntligen är den här!
Det är speciellt att jobba på kontor, inte något jag är van vid (om man inte räknar mina tre tidigare somrar). Är så fascinerad av det här kontorslandskapet. Man är som djur i fållor, något jag har skrivit en text om som jag kallar "Kontoret" som jag kanske delar med mig av. En otroligt målande bild av min vardag, något alldeles extra.
Här kommer en liten lista på saker jag tycker är jobbiga, relaterade till kontoret:
- När man inte vet om man ska börja prata engelska eller svenska med en person på grund av att den har ett utländskt namn *villintevararasistisk*
- Fotsvett i helt öppna sandaler
- Vara sommarjobbare och tvingas ringa till en som har semester och be honom komma till jobbet
Imorgon tar vi nya tag och ringer honom några gånger till. Han ska minsann inte komma undan. Och så ska jag ut på kvällen. Ska bli SÅ KUUUL. Frågade nyss Alexa vad man har på sig när man går ut nuförtiden. Hon undrade precis samma sak så jag googlar såklart "krog kläder"
Problem solved!
Sista lediga dagen

Tycker det ser lite coolt ut med blåmärken, som att jag har varit med i ett slagsmål eller spelat en fotbollsmatch och ba tacklat ner alla. Därför är det extra tråkigt när jag berättar att jag har gått in i en byrå.
Igår var jag på Cityfestivalen med mamma och åt langos, drack en Baccardi Breezer som kostade 69 kr och tvingades uthärda Magnus Uggla i EN TIMME OCH EN KVART. Den sista halvtimmen var ren tortyr. Han ville liksom aldrig sluta sjunga den där Magnus.
Nu ska jag klä på mig shorts för tydligen är det varmt ute och sen ska jag GÅ till McDonalds med Maja, som på den gamla goda tiden. Och förtränga att jag börjar jobba imorgon. Ända tills skolan börjar. Denna ångest alltså.