Hade massa djupa saker jag ville diskutera med mig själv här men för det första orkar jag inte, och för det andra känns det väldigt ostrukturerat redan i min hjärna så det är tveksamt om jag skulle klara att reda ut det nu och ingen skulle nog ändå förstå.

 

Allt handlade givetvis om mig. Dock har jag kommit fram till att jag inte gillar att prata om mig själv. Skjuter alltid konversationer ifrån mig och blir fråge-hitler istället. Min analys av detta är att jag egentligen vill prata så mycket om mig själv att jag är rädd att uppfattas som egocentrisk och därför inte vågar berätta något alls om mig istället.

 

Det finns så mycket man kan analysera här i livet, främst mig själv då. Det tar oerhört mycket tankekraft och tid och inget jag rekomenderar. Är du en sån där härlig spontan leva i nuet-människa tycker jag du ska vara glad för det!  Vi andra kan ju äta choklad och skriva dagbok eller något.