Ville så gärna äta en macka till frukost. Hur hemskt kan det vara tänkte jag? Typ så hemskt att jag började gråta. Då tyckte jag synd om mig själv ska ni veta. Kan inte ens äta fast föda, är det ett värdigt liv?!

 

Det är min hals som är igång igen, börjar nästan bli som en liten tradition det här. Jag vaknar upp en morgon, känner mig helt frisk förutom halsmandlarna som har svullnat upp och gör det omöjligt att ha ett fungerande liv. Väntar ut det några dagar, dricker te och äter mer Ipren än rekommenderat. Tills det inte är hållbart längre och jag går till doktorn och det visar sig vara halsfluss (surprise) och jag får penicillin samt medföljande ångest om att jag kommer bli resistent mot det. Får panik av den tanken, förstå om inget kommer hjälpa mot min hals????!?

 

Jag har en tid 14.15. Ska alltså försöka lämna sängen tills dess. Badar i princip i min egen svett :))) (har förmodligen feber, score!) Borde alltså duscha innan. Men vem duschar när man är sjuk? Det är dels onormalt, dels alldeles för ansträngande. Får fundera på hur jag ska lösa det här. Doktorn måste väl ha sett värre saker än en äcklig människa som inte duschat på några dagar.

 

Annars är livet i princip samma sak som tv-tablån. Real Housewives, Sjunde Himlen, Ellen, Familjen Kardashian, Vänner osv. Börjar komma in i det hela nu tycker jag.

 

Som ni kanske förstår väljer jag att avstå från att lägga upp en bild på mig själv, tror vi alla mår bättre av det.