Fysisk sett har den här dagen varit toppen, åkte till Stockholm och träffade Anna! Gick runt på Söder, åt hela tiden kändes det som och hade det bara allmänt mysigt.

 

Men psykiskt - vilken helvetesdag. Det är som att min hjärna känner av när den är ångestfri och måste då få mig att göra någonting som framkallar det igen. Det är overflow med känslor i min kropp och det känns som hela jag kommer att sprängas snart. Jag är så irriterad, besviken, ledsen, ångerfull, arg, stressad och jag känner mig som världens sämsta människa.

 

Kommer antagligen få nått slags utbrott snart. Som antagligen kommer gå ut över min bror. Jag säger det här som en varning nu, om jag nån gång frågar er om ni vill bli tillsammans/gifta er/bo med mig, säg nej. Även om jag ser jättesöt och charmig ut just då, ni vet inte vad ni ger er in på. Det finns ingen som kan utstråla en sån fientlig energi som fullkomligt skriker "säger du fel saker nu/något överhuvudtaget kan du lika gärna gå och hänga dig själv på en gång" som jag.

 

I mitt nästa liv ska jag vara ångestfri och inte bry mig lika mycket. Ni då?