Jag just nu. Kan det vara den finaste bilden någonsin?

Såg att jag i mina senaste inlägg skrivit väldigt mycket om att jag har gråtit, jag har börjat gråta för att jag åker hiss eller inte orkar plugga osv. JO förstår ni, det är så att jag är en gråtmänniska som gråter för precis allt. För både tråkiga och roliga saker och saker man inte vet hur man ska förhålla sig till. Typ när jag är ledsen (uppenbarligen), arg, får panik, blir stressad, blir glad, stolt, tycker något är fint osv.

Jag känner jag mig ofta töntig som ska hålla på att gråta för allt, antingen som en jättebebis som gråter för något onödigt alternativt en senimental gammelfarmor. De gånger det känns mest okej att gråta är ju när man blivit sårad eller besviken, då gråter man för något "riktigt". Men så ska det ju inte behöva kännas. Det är ju sån jag är! Ska börja acceptera min gråt och vara stolt över den :')

Det värsta är ju ändå folk som säger "det är inget att bli ledsen för, sluta gråta nu". Man ba "OKEJ! Men absolut, då stänger jag av kranen, sådäääärja, då var det slut med det här tramset! Gud vad bra att du vet vad som är okej att gråta för och inte eftersom jag uppenbarligen har noll koll!"


Sååå....... ja. Sluta säga så.