Tidigare idag hade jag en amibitös plan att träna ikväll. Sen hittade jag nutella-burken och på nått sätt ersatte den träningen. Sånt som händer antar jag. Det är väl det mest intressanta som har hänt här ikväll, det och att jag hittade min fleceetröja som mina föräldrar köpte till mig för ett år sedan (tack!) längst in i garderoben med prislappen kvar. Kände mig skyldig att sätta på mig den direkt även fast den luktade instängt.

 

Igår blev jag bjuden på Liseberg av Veronika och det var jättemysigt och kul! (minus spökhuset). Vi hade fyra biljetter var och valde noggrannt ut de roligaste karusellerna, dvs de läskigaste. Vi hade alltså dessutom gratisbiljetter till Spökhuset, som vi efter en viss överläggning kom fram till att gå i in. Jag har aldrig ångrat något så mycket i hela mitt liv.

 

Fyfan.

 

Det var inte kul på något sätt, inte ens lite skräckblandad förtjusning kände jag. Bara ren skräck. Något som killen i början kände av och därför berättade säkerhetsinstruktionerna enbart för mig, 1 cm från mitt ansikte. Han insåg nog att jag var en fara för hela stället och inte helt osannolikt skulle kunna riva det. Hela vägen gick jag bakom Veronika och pratade konstant som jag alltid gör när jag är nervös, eller i det här fallet på gränsen till ett sammanbrott. Jag skrek och hade mig och vid ett tillfälle började jag skratta hysteriskt och hyperventilera om vartannat. När vi såg utgången släppte vi varandra och sprang som om det gällde livet. Det var INTE kul och jag tänker aldrig någonsin gå det igen.

 

Annars hade jag en jätterolig eftermiddag, tack för att du valde att ta med dig din mesigaste vän på Liseberg Veronika!