Blunda och kör eller stanna upp och ta kontroll
Det känns konstigt att vara tillbaka, men samtidigt helt naturligt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till känslan. Kanske vore det bäst om jag inte tänker mer på det. Inte tänker mer på förra veckan, den senaste månaden, på i höstas. Men det är svårt, det är jag personifierat allt detta ältande. Jag är ältandet, grubblandet, oron, skuldkänslorna. Jag vet inte hur man inte är det. Accepterar eller agerar man? Hur?
Jag vet vad som händer om jag släpper kontrollen, om jag låter mig svepas med. Men jag ska inte göra det den här gången. Jag vägrar. Blunda och kör eller stanna upp och ta kontroll. Det känns som en avgörande fråga, eller är det? Måste man välja eller väljs det åt en? Vågar man vara den som stannar upp och ser rädslan (sorgen?) i vitögat, det kanske är bäst att blunda trots allt. Men kontrollen, vad händer utan den?
En dag i taget så tar vi oss framåt. Sakta men säkert.
Jag vet vad som händer om jag släpper kontrollen, om jag låter mig svepas med. Men jag ska inte göra det den här gången. Jag vägrar. Blunda och kör eller stanna upp och ta kontroll. Det känns som en avgörande fråga, eller är det? Måste man välja eller väljs det åt en? Vågar man vara den som stannar upp och ser rädslan (sorgen?) i vitögat, det kanske är bäst att blunda trots allt. Men kontrollen, vad händer utan den?
En dag i taget så tar vi oss framåt. Sakta men säkert.
Kommentarer
Trackback
