Dagen började dålig (ovanligt), och jag ville verkligen inte gå till skolan. Som den kämpe jag är gick jag och programmerade ett program, åt lunch och gick hem. Ingen telefon hade jag heller då mitt sim-kort blivit inaktiverat och jag kände mig allmänt isolerad och ensam.

Ensam och ful har jag känt mig idag, har den fulaste ful-dagen på länge idag. Trodde att jag hade räddat det mesta på morgonen men he-rre-gud vad jag hade misstagit mig. Såg mig själv i spegeln på toan i skolan och spydde lite i munnen. Fett hår som inte var uppsatt (typ regel nummer ett) och jag orkar inte ens gå in på sminket. Var jag blind imorse eller?!

Nåväl, utan telefon är jag inte längre då jag efter mycket om och men lyckades få igång den nya efter x antal försök. Kan väl inte direkt skryta med att jag är teknisk. Fick ett tips om att bli amish. Kan vara något för mig tror jag faktiskt.

Och "den nya" är en iPhone, lika bra att säga det direkt så att ingen blir irriterad, igen. En del av mig känner ett starkt förakt för mig själv för att jag har gått över till den mörka sidan (har alltid föraktad de med iphone för de bara vill vara som alla andra), den andra delen känner mer: "wohooooo jag har en iphone jag är så cool att jag kan dö nu, kan spela spel, ha appar och prata med siri, aaaaaaaaaaaah livet är komplett!!!!!!!!!!"

.......


Detta kan vara det mest bittra inlägg på länge. Men nån måste ju skriva dem också :)