Jag har känt mig lite avskärmad från verkligheten hela dagen, vilket inte var ultimat på min lektion med min elev idag. Tur att facit finns då hjärnan inte är på topp. Och nu har jag suttit i min säng i två timmar och inte gjort ett dugg. Jag har ingen lust att göra något, allra minst plugga eller diska. 

 

Jag vågar inte göra något heller. Det känns som att om något går fel kommer det garanterat leda till antingen ett utbrott eller att jag börjar gråta. Och det orkar jag inte med. Det är typiskt mig att känna såhär, jag mår dåligt ganska ofta vilket är både tråkigt och jobbigt. Tror att jag började mår mer dålig överlag efter att jag flyttade hemifrån. Nu finns det inte längre någon som alltid är där precis bredvid och inte heller någon att anpassa sig efter, vilket gör att jag lätt kan ägna mig åt att gråta en hel kväll utan att någon säger att jag ska skärpa till mig. Så det suger ju. Blir till att flytta hit hela familjen. Drömmen.

 

Sen är det jobbigt att jag sällan känner att folk verkligen förstår. Alltså på riktigt förstår den hopplöshet jag känner ibland. Men så är det med det! Nu antar jag att jag måste handla och sen vill jag träna, gillar numera att träna. Speciellt känslan efter, när man tror att man har skaffat sig sex magrutor bara efter en gång.