Måste bara visa min och Majas exklusiva lördagsmiddag. Bara för att det var just väldigt exklusiv. Bör tillägga att vi inte har druckit ur våra glas, det var all cola som fanns kvar.

Studentlivet när det är som bäst!

Blir att klä på sig varmt idag för jag ska på biiio, fryser alltid nått så fruktansvärt där. Men det ska bli mysigt! Den börjar kl 15 vilket känns väldigt pensionärsaktigt och bra :)))

Innan dess: programmeringsplugg..................

Idag saknar jag min vän extra mycket, min finaste bästa B2. Jag är så glad för alla minnen med dig! Du är underbar.

            
            
            
                                                               ♥

             

Ska till skolan nu och ha en lektion, känns värt. Måste gå om exakt 5 minuter. Sen ska jag plugga med Linn, och ikväll ska jag släpa med mig Maja till gymmet.

Bra dag!

Dagen började dålig (ovanligt), och jag ville verkligen inte gå till skolan. Som den kämpe jag är gick jag och programmerade ett program, åt lunch och gick hem. Ingen telefon hade jag heller då mitt sim-kort blivit inaktiverat och jag kände mig allmänt isolerad och ensam.

Ensam och ful har jag känt mig idag, har den fulaste ful-dagen på länge idag. Trodde att jag hade räddat det mesta på morgonen men he-rre-gud vad jag hade misstagit mig. Såg mig själv i spegeln på toan i skolan och spydde lite i munnen. Fett hår som inte var uppsatt (typ regel nummer ett) och jag orkar inte ens gå in på sminket. Var jag blind imorse eller?!

Nåväl, utan telefon är jag inte längre då jag efter mycket om och men lyckades få igång den nya efter x antal försök. Kan väl inte direkt skryta med att jag är teknisk. Fick ett tips om att bli amish. Kan vara något för mig tror jag faktiskt.

Och "den nya" är en iPhone, lika bra att säga det direkt så att ingen blir irriterad, igen. En del av mig känner ett starkt förakt för mig själv för att jag har gått över till den mörka sidan (har alltid föraktad de med iphone för de bara vill vara som alla andra), den andra delen känner mer: "wohooooo jag har en iphone jag är så cool att jag kan dö nu, kan spela spel, ha appar och prata med siri, aaaaaaaaaaaah livet är komplett!!!!!!!!!!"

.......


Detta kan vara det mest bittra inlägg på länge. Men nån måste ju skriva dem också :)

                     

Det här med att blogga går ju otroligt bra känner jag. Men vill man ligga i sängen och tycka synd om sig själv så vill man.

Nu måste jag skryta lite (lika bra att passa på för det här händer inte ofta): Jag har varit och TRÄNAT, SJÄLV!! Trotsade snöstormen och gick till gymmet där jag sprang i en halvtimme. Jag är varje gång helt säker på att just den här gången kommer jag att dö.

Händer aldrig.

Jag har diskat disk från en vecka, tog 40 minuter. Kan vara de tråkigaste minutrarna i mitt liv. Nu hade jag tänkt att fortsätta denna superdag med att plugga i en halvtimme (hallå det är lördag, kan inte begära mer av mig själv) och sen ut i snön än en gång för att gå till Majs. Tv-kväll ftw!!!

Måste sluta använda förkortningar som min bror lärt mig.

Det känns konstigt att vara tillbaka, men samtidigt helt naturligt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till känslan. Kanske vore det bäst om jag inte tänker mer på det. Inte tänker mer på förra veckan, den senaste månaden, på i höstas. Men det är svårt, det är jag personifierat allt detta ältande. Jag är ältandet, grubblandet, oron, skuldkänslorna. Jag vet inte hur man inte är det. Accepterar eller agerar man? Hur?

Jag vet vad som händer om jag släpper kontrollen, om jag låter mig svepas med. Men jag ska inte göra det den här gången. Jag vägrar. Blunda och kör eller stanna upp och ta kontroll. Det känns som en avgörande fråga, eller är det? Måste man välja eller väljs det åt en? Vågar man vara den som stannar upp och ser rädslan (sorgen?) i vitögat, det kanske är bäst att blunda trots allt. Men kontrollen, vad händer utan den?

En dag i taget så tar vi oss framåt. Sakta men säkert.

          
Ville bara säga hej från lägenheten. Kunde ju dock ha valt en mer smickrande (och mindre galen?) bild. Ser verkligen ofräsch ut, till mitt försvar har jag åkt bil i fyra timmar, sovit en och inte duschat på två dagar.

Har på eftermiddagen försökt packa upp alla mina kassar jag hade med mig från Västerås och det verkar som jag glömde att jag bodde på 18 kvadrat när jag köpte hela IKEA där hemma.

Nåväl. Köpte för övrigt världens finaste blomma på IKEA (råkade döda de jag hade genom att lämna kvar dem här, utan vatten), den är rosa med en blå blomma utstickandes från den. Blir helt hypnotiserad när jag tittar på den, så fin är den.

Tänk då hur fin den är.

              
                   Note to self: le aldrig med öppen mun, du ser stelopererad ut

Imorgon bär det av hem. Eller bort. Jag vet inte riktigt, än så länge kallar jag det bara Göteborg. Det är svårt det där, när slutar hemma vara hemma? Sådana tankar kan få mig att bli galen. Och det vill vi inte, bevare mig väl.

Eftersom jag är besatt av att göra listor, listar vi bra saker med Göteborg:

- min lägenhet
- Maja!!!!
- mina underbara klassisar Linn och Linnéa (Anna?)
- friheten
- mitt underbara mjuka täcke
- Tove och Hannah ska komma och hälsa på

Det känns inte mycket, men det räcker. För nu.

         

I måndags träffade jag min alldeles egna Snäcka! Som jag har saknat henne. Det var mer än ett halvår sen vi sågs men ändå känns det som igår. Det är precis så det ska vara. Vi pratade om livet i fem timmar och det är otroligt skönt när någon sätter ord på ens tankar. Du är så bra min vän!

Jag sitter som i ett fängelse här hemma då min hund i princip äter upp sig själv om jag lämnar henne ensam. Sen att hon har tratt runt halsen och river vårt hus då hon springer runt är en annan rolig del av historian. Men jag älskar henne. Och hon älskar mig.

Två dagar kvar till jag åker till min andra liv. Det känns befriande och jobbigt på samma gång. Jag får ta det för vad det är och se vad som händer.

Det som jag är så bra på alltså.

.................

             
Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag inte tagit hänsyn till de människor utan liv som följer den här bloggen. Förlåt för dåligt uppdatering.

Sen vill jag meddela att jag är hemma i Västerås, lever och numera sover bort halva dagen som jag som tonåring inte ens gjorde. Det är fint att vara hemma igen. Och så är det nytt år, 2012!! Sista året aaaaah! Är det nu som man ska bli så där hetsig och göra allt man bara tänkt att man vill göra men aldrig gjort?

Jag har ju alltid velat ha barn så...........

Nerå. Låt oss inte bli för drastiska. Jag ska åka tillbaka till Göteborg, plugga och bara vara en god student. Eventuellt festa bort några hjärnceller så mormor blir nervös.

Adjö